I ”Sällsynt kloka varelser” av Shelby Van Pelt får vi möta änkan Tova, den sökande 30-åringen Cameron samt bläckfisken Marcellus, vars liv snart ska slingras ihop på samma sätt som en Marcellus sugproppsarmar gärna lindar sig runt armarna på människor han fattar tycke för. Alla tre har en egen berättarröst i boken, även Marcellus. Låter det knäppt? Det är det inte. Det är däremot alldeles förtjusande charmerande.
Vänskap mellan två människor… och en bläckfisk
Tova har förlorat sin man till cancer. För att få tiden att gå har hon tagit jobb som kvällsstädare på akvariet i den lilla staden där hon bor. I en av tankarna bor bläckfisken Marcellus. Marcellus vet att han snart kommer dö. Det har han nämligen räknat ut efter att ha läst sin egen informationsskylt. Han har levt nästan hela sitt liv i fångenskap och längtar alltid tillbaka till friheten. Om kvällarna tar han sig egna friheter, och när Tova upptäcker det väljer hon att se mellan fingrarna.
Cameron har svårt att behålla både jobb och flickvänner. Han har vuxit upp tillsammans med sin excentriska moster, efter att hans mamma lämnat honom. Vem som var hans pappa har han ingen aning om, men han är fast besluten att ta reda på det. Kanske finns det ett helt liv av underhållsstöd som han kan casha in i efterskott?
Camerons jakt på sin biologiska pappa tar honom till samma stad som Tova och Marcellus bor i. Ungefär samtidigt ramlar Tova och slår sig. Akvariet behöver en vikarie till hennes tjänst och eftersom Cameron är i desperat behov av pengar, finner han sig snart med moppen i handen och en nyfiken bläckfisk som håller stenkoll på honom.
Bitterljuv feelgood utan de vanliga klyschorna
”Sällsynt kloka varelser” är en sådan där bok som man liksom bara mår bra av att läsa. Det hade kunnat bli så fånigt med Marcellus som en av de tre berättarrösterna. Men istället så känns det ofta faktiskt riktigt rörande. Att Tova och Cameron finner varandra över generationsgränser genom hemligheter i kvällens mörker är fint. Boken är visserligen rätt förutsägbar, men det gör inte så mycket alla gånger. I synnerhet när den inte gör några som helst anspråk på att rymma ett mysterium. Som läsare förstår man rätt snabbt vad som kommer att hända, vilket naturligtvis till viss del också beror på hur klarsynt Marcellus är.
Detta är en perfekt bok att gaska upp sig med när februari känns lång och sommaren långt borta. Jag hade till och med överseende med hur omogen Cameron ibland kändes. Han ska vara runt 30, men beter sig i ärlighetens namn oftare som en trulig tonåring. Men även han landar så småningom i ett lugn, och då förlåter jag allt. Detta är en bok för dig som tröttnat på alla bagerier och bokhandlar som figurerar i klassisk feelgood. Överlag borde det faktiskt finnas fler bläckfiskar i böcker.
Om du gillade ”Sällsynt kloka varelser” av Shelby Van Pelt och vill dyka ned bland fler bläckfiskar, rekommenderar jag den fantastiska dokumentären ”Bläckfisken och jag” (My Octupus Teacher). Det är en film som inte lämnar någon oberörd.
