Av de krönikor jag delat i sociala medier är Andrev Walden måhända en smula överrepresenterad. Nästan alla recensioner av “Jävla karlar” inleds med en passus om just Waldens förmåga att teckna en bild av den ibland rätt tuffa vardagen med empati och värme. Jag håller med och detta är naturligtvis någon han tar med sig i sin självbiografiska skönlitterära debut. Sju pappor på sju år Under sju års tid har Andrev sju pappor. Eller pappor och pappor, det beror väl…
Läs mer