I Elliot Pages bok ”Pageboy” fladdrar berättelsen fram och tillbaka, mellan stunder i livet och insikter om vad de stunderna innebär. Det är inte rörigt. Snarare känns det passande för ämnet. I boken beskriver Page oss människor som flagor i universum. ”Pageboy” är ett trettioårigt arbete av att foga samman tillräckligt många flagor av sig själv, för att till slut klara av att se sig i spegeln och faktiskt möta den egna blicken.
Världskänd skådespelare som faktiskt har något viktigt att berätta
Elliot Page blev känd världen över efter sin huvudroll i filmen ”Juno”, då i sin identitet som skådespelerskan Ellen Page. I ”Pageboy” blir det dock tydligt att Elliot redan då funderade över vem han egentligen var. Men det tog många år till innan han lagt tillräckligt många pusselbitar för att förstå vad det var som gjorde att han kände en sådan enorm tomhet. Tomhet, trots att han i andras ögon hade allt man kunde tänka sig. Materiell välgång, stor framgång i karriären (Elliot har bland annat Oscarsnominerats) och ett umgänge med delar av kändiseliten.
Men det här är inte alls den typen av en berättelse där en känd och rik person tycker synd om sig själv på grund av ett för andra ibland svårbegripligt skäl. Där självbiografin mest är ett sätt att vända mer strålkastarljus mot sig. Tvärtom visar Elliot Page oss bitar av hela sitt liv, där långt ifrån allt är fint. Och utan ansträngning får man en bild av hur hans liv måste ha varit att leva i som, oavsett om man kan känna igen sig eller inte, går att relatera till.
Det finns ett djup bakom skvallret som lyfts i tidningsrubrikerna
Kvällstidningar och kändisbloggar har förstås redan plockat upp alla de godbitar som ”Pageboy” bjuder på när det gäller skvaller. Det är inte ont om sexuella eskapader eller av namedropping. Men när man faktiskt läser boken så läser man inte detta som något smaskigt alls. Varenda relation som återges har ett styng av sorgsamhet i sig. Själv läser jag boken medan min mobiltelefon befinner sig långt bort. Men jag hade nog ändå inte kommit mig för att googla namnen som nämns. Det är inte dem det handlar. Det handlar om rastlösheten som river i en när man inte kan, orkar eller förstår hur man ska göra för att landa i sig själv.
Viktig läsning om könsidentitet
För den som faktiskt känner igen sig i Elliot Pages långa sökande så tror jag att boken kan vara väldigt tung läsning. Samtidigt måste det vara en hoppfull läsning. Elliot berättar om många stunder i livet då allt han hade behövt höra var att hur han mådde inte var normalt. Som när han mådde dåligt över att inte kunna komma ut som gay eller funderade på om han kanske var trans. Men också att hur han kände var han normalt och helt okej. Som när han tidigt insåg att han var attraherad av kvinnor eller när han redan som barn frågade sin mamma om han kunde bli en pojke.
”Pageboy” säger alla de där sakerna till den som funderar över sin könsidentitet. Och det märks att det är resonemang som Elliot fört, med sig själv, sin terapeut och med vänner, många gånger. Det finns mycket att landa i, och ett avslut som verkligen verkar ha givit honom det lugn han så länge har eftersökt.
En livsräddande bok
Det betyder inte att ”Pageboy” bara är en bok för den som intresserar sig för trans- och HBTQI-frågor. Eller för den som vill läsa om en känd person. Det är lika mycket en bok för vem som helst som kämpat med att hitta sig själv. Elliot Page skriver på ett sätt som känns uppriktigt och boken är välformulerad utan att kännas tillgjord. Jag såg någon recension som skrev att ”Pageboy” är en bok som kan rädda liv och det tror jag på. Men framför allt tror jag att den mentala resa som ”Pageboy” återger är vad som räddade livet på Elliot Page själv. Det känns alltid som en ära att få ta del av den typen av livsberättelser.
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Köp ”Pageboy” av Elliot Page hos: Adlibris
Köp ”Pageboy” av Elliot Page hos: Bokus
