Redan några sidor in i ”Hatets hjärta” så har hatet börjat sippra fram mellan fingrarna som håller i boken. Det finns gömt i repliker, i karaktärsbeskrivningar, i miljön som utmålas. Och Dennis Lehane gör det så väl. Först tror jag att jag ändå kan se den där positiva vinkeln på allt. På området där invånarna håller ihop ändå, håller varandra om ryggen trots allt. Men snabbt blir det oundvikligt hur trasigt och falskt allt är.
”Hatets hjärta” utspelar sig i Boston sommaren 1974. I det nedgångna området Southie bor en befolkning som till största delen har irländskt ursprung, och det är inte bara värmeböljan som väcker starka känslor. Ett färskt beslut har nyss meddelats. I ett försök att motverka den existerande segregationen ska barn från olika förorter börja bussas till andra delar av staden. Tanken på svarta elever i deras barns skola väcker Southie-invånarnas ilska till liv. Mitt i det spirande tumultet lever Mary Pat, vars 17-åriga dotter inte kommer hem efter en kväll med kompisarna. När Mary Pat börjar sitt letande efter dottern Julesinser hon snabbt att den irländska maffian är inblandad. Men inte ens deras hot är tillräckliga när en desperat mamma kämpar med tanken på att hon kan ha förlorat allt.
”Hatets hjärta” är den bästa thrillern jag läst på länge
Att läsa ”Hatets hjärta” får mig att tänka på det engelska ordspråket om att ”you can’t look away, it’s like watching a train wreck”. Det är ruskigt snabbt ytterst tydligt för läsaren att det här är berättelse som inte tillåter lyckliga slut. Men som samtidigt suger sig åt ens uppmärksamhet, det går inte att sluta läsa. Man vet hur illa det kommer sluta, men måste ändå få veta hur det ska gå. En avgörande anledning till att ”Hatets hjärta” är så svår att slita sig från tror jag är hur välskrivna karaktärerna. De känns som människor av kött och blod, snarare än som fiktiva personer i en bok.
”Hatets hjärta” är en bok som talar till alla som skyr lycklig slut och som älskar feel bad. Är man ett fan av Lehanes skrivande sen tidigare kommer man inte bli besviken på hans senaste roman. Extra mycket skulle jag rekommendera boken till de som rankat tv-serier som ”The Wire” högt. ”The Wire” har många likheter med ”Hatets hjärta”. Vilket inte är så konstigt, med tanke på att Dennis Lehane varit medskapare till tv-seriens tredje säsong. Gillar man bokgenren thrillers, och i synnerhet om man gillar när allt skiter sig, så får man absolut inte missa ”Hatets hjärta”. Det är det bästa Dennis Lehane skrivit av de av hans alster jag har läst, och den absolut mest medryckande thriller jag läst på väldigt länge.
