Recension av "Ödet och hoppet" av Niklas Natt och Dag

Recension: ”Ödet och hoppet” av Niklas Natt och Dag

/
Uppskattad lästid: 2 min

Niklas Natt och Dag blev ett känt namn snabbt inpå släppet av hans roman ”1793”, den första delen av tre i den så kallade Bellman noir-triologin. De tre historiska romanerna, de efterföljande delarna heter ”1794” och ”1795”, väjde inte för varken de mest brutala våldskildringarna eller de mest hopplösa öden. Dessutom tog historierna ständigt en vändning, vilket gjorde att man aldrig visste var de skulle sluta. (Även om kunde vara helt säker på att det aldrig skulle sluta lyckligt.)

Släktkrönika som bygger på sanna händelser

Med ”Ödet och hoppet” är tonen lite annorlunda. Här väljer Niklas Natt och Dag att skriva om sin egen släkts anrika historia. Berättelsen bygger alltså på historiska fakta. Men det säger sig självt att det inte finns så mycket fakta kvar från händelser i 1400-talets Sverige. Boken är alltså till största delen författarens försök att fylla i mellanrummen. Precis som alltid gör Niklas Natt och Dag det med bravur. Språket är mycket vackert och absolut ambitiöst, det kan ta lite tid att komma in i den mer högtravande tonen.

Men om det är något som verkligen tar tid, så är det att komma in i berättelsen. Visserligen är karaktärerna väldigt tydliga från första sidan, och lagom många för att man faktiskt ska komma ihåg vem som är vem. Men händelseförvecklingarna är till en början ganska långsamma, det är som att inledningen aldrig tar slut. Och faktiskt gör det kanske inte det? ”Ödet och hoppet” är bara den första delen av Natt och Dags släktkrönika. Jag tror att boken bäst läses som en enda lång inledning.

Spännande läsning om än mer uppbyggnad än avslut

Med det inte sagt att ”Ödet och hoppet” på något sätt är tråkig eller händelselös. Tvärtom, tiden rusar förbi och intrigerna hinner slut knut på sig själv gång efter gång. En del går nog dock över mitt huvud, får jag en känsla av. Snarare än att skriva läsaren på näsan låter Niklas Natt och Dag en del viktiga händelser ske i tomrummen mellan det som faktiskt berättas. Kanske för att ingen riktigt kan veta vad som hände där och då. Men kanske också för att boken inte ska kännas som ett läromedel i historia, sida efter sida fylld av råd med viktiga män, stora slag och förstås – kanske Natt och Dags signum – ond, bråd död. Det lyckas författaren mycket väl med.

Precis som med ”1793” sugs jag snabbt in i detta historiska universum, om än väldigt lycklig över att själv slippa uppleva det. Jag kommer absolut och utan tvivel vilja läsa nästa del. Det som framför allt bär boken för mig, är när jag överraskas av relationer jag lurats att missbedöma, när karaktärer som vanligtvis får stå åt sidan i historian (läs: kvinnor) ges rum på ett trovärdigt sett och den där känslan av att här byggts stämningen upp inför något stort. Ska försöka att inte spana efter spoliers i historieböckerna i väntan på del två av ”Ödet och hoppet”.


Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Köp ”Ödet och hoppet” hos: Adlibris
Köp ”Ödet och hoppet” hos: Bokus

Betyg

Handling som skrivs mellan raderna
8/10
Historisk berättelse som tar sig med tiden
8/10
Oväntat bra matchning med Taylor Swifts låt "Say Don't Go"
10/10
Totalt
8.7/10

Anna har sorterat in sig själv under "boknörd" sen barndomen, gillar att läsa snabbt och föredrar - trots annars stor digital närvaro - en klassik bok av papper att hålla i handen. Hon slukar allt från faktaböcker till true crime och historiska romaner, men har lite svårt att fastna för feelgood.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.