Redan några sidor in i ”Hatets hjärta” så har hatet börjat sippra fram mellan fingrarna som håller i boken. Det finns gömt i repliker, i karaktärsbeskrivningar, i miljön som utmålas. Och Dennis Lehane gör det så väl. Först tror jag…
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga användarupplevelse. Genom att klicka ”OK” godkänner du att vi sparar data för detta syfte.
Vi använder bland annat Google Analytics och Google Web Fonts, samt även affiliatelänkar på Bladdrat.se.OkNeka