Två saker fick mig att vilja läsa ”Precis som du” av Nick Hornby. Den ena är att jag har väldigt positiva minnen av att läsa tidigare Hornby-titlar. Då tänker jag främst på ”Om en pojke” och ”High Fidelity”. Läsning på slutet av 90-talet som jag minns som både mysig och underhållande. Det andra är att jag i princip aldrig finner ro att läsa feel good-böcker. Men något med baksidestexten på ”Precis som du” fick mig att tro att jag skulle vilja läsa klart boken, trots att det kändes som att den platsar i den kategorin.
Stillsam bok om omaka par
Något som ju visade sig stämma. Däremot är jag i efterhand mer osäker på om boken verkligen kan kallas må bra? Det är lite oklart hur den fick mig att må. Eller vad den fick mig att känna. Om den fick mig att känna något särskilt alls. Strängt taget händer det inte så mycket i ”Precis som du”. Boken skildrar ett omaka par, som är olika gamla, har väldigt olika vardag och förstås även vitt skild bakgrund. Boken är väldigt dialogtyngd. Det är något i sig jag inte har problem med. Men eftersom att Hornby inte anger vem som säger vad, så tyckte jag att det ibland var lite för lätt att tappa bort sig i diskussionerna. Tror aldrig jag känt så tidigare. Men ibland saknade jag verkligen några rediga ”, sa han” och ”svarade hon”.
”Precis som du” måste kännas väldigt relevant för den som levt i Storbritannien under det senaste decenniet. Även om det är relationen mellan Lucy och Joseph som står i fokus, så är Brexit, arbetsmarknaden och priset på bostäder en ständigt återkommande fond. Visst går det att känna igen sig i även som svensk, men på något sätt känner jag mig inte som den läsaren Hornby föreställde sig när boken skrevs. Med omvärlden som redskap skildrar Nick Hornby svårigheterna i mötet mellan Lucy och Joseph. Fast, samtidigt verkar det inte så svårt? Visst har deras relation en del törnar och gupp. Men det rullar ändå stadigt framåt. På ett sätt jag har lite svårt att relatera till.
”Precis som du” är feel good man mår lagom bra av
När boken är utläst så har jag utan tvekan läst den med behållning. Jag uppskattade det lugna tempot, och att typiska förvecklingar för det mesta inte gick i den förväntade riktningen. Ändå lämnas en del osagt. Uppriktigt sagt är jag osäker på vad boken budskap alls är. I det avseendet känns ”Precis som du” lämplig för den som vill läsa som en paus från vardagen. Här finns en ny värld att försvinna in i. Även om vissa ämnen är känsliga, så blir det aldrig särskilt tungt. Förväntar man sig starkare känslor eller mer vindlande förvecklingar finns det nog risk att boken upplevs som lite trist.
Men så kände aldrig jag. Den var precis lagom av allt, och jag läste ut den sådär snabbt som jag bara gör när en bok lyckats fånga mitt intresse. För min egen del verkar det som att Nick Hornbys ”Precis som du” kanske kan placeras in i i en nya kategori. Jag kallar den ”feel good där man inte mår onödigt bra men inte så himla dåligt heller för den delen”. Vilket verkar vara precis vad jag gillar att läsa?
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Köp ”Precis som du” hos: Adlibris
Köp ”Precis som du” hos: Bokus
