Recension: ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr (engelsk titel: All the light we cannot see)

2016 nominerades ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr till den allra första upplagan av Bonnier Bokklubbars pris Årets Bok, även kallat Folkets bokpris. Vann gjorde Martina Haag med succéboken ”Det är något som inte stämmer” och min kopia av Doerrs bok blev liggande på det sätt som böcker kan bli liggande. Även om jag alltid varit svag för skildringar av andra världskriget, måste jag nämligen också vara på prick rätt humör för att orka ta mig an berättelser om krig i den mysbubbla som jag ofta strävar efter att min läsning ska vara.

Bok om andra världskrigets slutskede

I ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr får vi följa franska flickan Marie-Laure och den tyska pojken Werner. Andra världskriget börjar nå sitt slut, bombingarna av den ockuperade franska staden Saint-Malo är intensiva och i dessa ruiner av kuststad befinner sig Marie-Laure och Werner. Marie-Laure: blind, utan mat och måltavla av fler anledningar än en, bland annat på grund av den radioutrustning hon både har tillgång till och använder. Werner: tysk soldat vars specialitet är att lokalisera olagliga radioutrustning och radiosändningar.

”Ljuset vi inte ser” är inte en linjär berättelse. Under tiden som bomberna faller över Saint-Malo, får vi också följa med till Marie-Laures och Werners barndom. Från att Marie-Laure förlorade synen och Werners uppenbara tekniska talang och intresse för radio upptäcktes av det tyska riket.

Vinnare av bland annat Pulitzerpriset

Boken må inte ha vunnit Årets bok 2016, men priserna har ändå haglat över ”Ljuset vi inte ser”. Det är lätt att förstå varför. Språket är utsökt, berättar tekniken stillsam men fortfarande spännande. Det blir aldrig tråkigt, även om den inte heller får kroppen att pulsera av adrenalin. Miljöbeskrivningarna är fantastiska. Jag känner doften från havet och smaken av konserverade persikor. Min mage vrålar av hunger tillsammans med Marie-Laure och Werner och boken genom väntar jag ivrigt på att deras vägar till slut ska korsas.

Stillsam och storslagen läsning som flyttar in i hjärtat

För mig var ”Ljuset vi inte ser” en så kallad ”slow burn”. Den tog tid att läsa, men samtidigt njöt jag innerligt av varje lässtund jag hade med boken. Jag både ville och ville inte att den skulle ta slut. Ett gott betyg i sig, vill jag påstå. Att vilja veta hur det går, men att inte riktigt vara redo att lämna boken bakom sig är en fin känsla. Även om tårarna (och snoret) stundtals flödar på ett icke särskilt attraktivt sätt. Men så är det med bra böcker! De får en att fulgråta, samtidigt som hjärtat både fylls och går sönder om vartannat.

”Ljuset vi inte ser, eller ”All the light we cannot see” finns sedan november 2023 som miniserie på Netflix med bland annat Hugh Laurie och Mark Ruffalo på rollistan.

Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Köp ”Ljuset vi inte ser” hos: Adlibris
Köp ”Ljuset vi inte ser” hos: Bokus