Recension: ”Istid” av Tom Malmquist

//
Uppskattad lästid: 3 min

Jag känner Tom Malmquists sambo och fästmö, Carolina Setterwall, lite grann. Vi fick kontakt i samband med att hennes dåvarande sambo Aksel dog, bara sju månader efter att de fått sitt gemensamma barn. Något Carolina skrivit om i debutboken ”Låt oss hoppas på det bästa”. Vi hade gemensamma bekanta och mitt tredje barn föddes bara någon vecka innan Carolinas son Ivan, så beröringspunkterna var många.

Jag har aldrig träffat Tom Malmquist. Men jag har läst hans bok. ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” skildrar hur Toms sambo Karin som höggravid plötsligt blev akut sjuk och efter en kort tid dog. Kvar blev Tom, nu ensamstående pappa till deras nyfödda dotter. Det var också i egenskap av författare av den boken, som Tom och Carolina fick kontakt med varandra några år senare, inför att hon skulle skriva om förlusten av sin livspartner.

”Istid” får mig att pendla mellan ömhet och obehag

Att beskriva författarens privatliv kanske verkar märkligt, men efter att ha läst ”Istid” kommer man vara detaljerat uppdaterad om många av författarens privata relationer och förehavanden. ”Istid” kanske skulle kunna ramas in som en bok där sonen Tom Malmquist skriver om spelskandalen hans pappa, journalisten Thomas Malmquist, avslöjade i början av 1990-talet. Men den här boken handlar egentligen väldigt lite om själva spelskandalen. Faktum är att jag efter avslutad läsning fortfarande bara har en suddig bild av vad avslöjandet verkligen utgjordes av. Snarare handlar ”Istid” nästan enbart om ringar på vattnet. Boken är en skildring av effekten som denna enorma nyhet hade på Tom som barn och kanske har än idag.

”Istid” pendlar mellan dåtid och nutid, ända fram tills historierna möts någonstans på mitten. Den pendlar även mellan vad jag skulle vilja beskriva som värme och obehag. I tillbakablickarna till barndomen lyser värmen igenom i förhållandet till föräldrarna, en operfekt kärlek inom en lite brokig familj. Obehaget är skildringarna av hur den unga Tom plötsligt får hemmet omvandlat från en trygg plats till ett hus fyllt av livvakter, där hotet varje kväll lurar i skogsbrynet. I nutidsskildringarna känner jag värmen i hur Tom ömmar för sin egen familj, brokig på ett annat sätt, och i hur han minns tillbaka om sin pappa. Men obehaget finns även där. I de, som han skildrar dem, konfliktfyllda relationerna, känsloutbrotten och en snarstuckenhet det är svårt att inte reagera på.

Självbiografisk bok som inte skyr för det fula

Att jag hatar mig själv är bara ett uttryck för att jag vet att jag kan bättre. I alla fall är det så jag förklarar för min italienska förläggare , Eugenia, varför jag så ofta slår ner på mig själv i intervjuer och i mina självbiografiska texter. Hatets gåta är att det är destruktivt och konstruktivt på samtidigt.

Istid, sida 355

Så skriver Tom Malmquist om sig själv i slutet av boken och jag tycker att det är ett talande citat. Många stycken där författaren skildrar sig själv – saker han sagt, saker han gjort, hans agerande i relationerna till de omkring honom – gör mig stel av just obehag. Jag är inte säker på om han är en värre person än så många andra. Men han väljer definitivt att berätta om aspekter av sig själv som de flesta andra nog aldrig skulle erkänna. Stundvis framstår Tom Malmquist som en så pass osympatisk person att jag har svårt att förstå att det är han själv som skriver såhär. Det gör å andra sidan att jag inte en sekund tvivlar på sanningshalten. Ingen skulle hitta på sånt här om sig själv.

Tom Malmquist skriver fantastiskt bra. Det går inte att uttrycka det på något annat sätt. Trots att jag tycker att delar av läsningen är en direkt otrevlig upplevelse, så finns det aldrig något annat alternativ än att fortsätta läsa. Och skulle jag tvingas välja så är den här sortens självrannsakande skildringar av livsomvälvande händelser ändå varje gång att föredra framför de tillrättalagda. Snarare än full av beundran är jag lite rädd för Tom Malmquist efter att ha läst den här boken. För mig är ”Istid” en bok utan hjältar, där det perfekta är att ingen är perfekt.


Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Köp ”Istid” hos: Adlibris
Köp ”Istid” hos: Bokus

Betyg

Mångbottnad titel
10/10
Välbehag under läsning
5/10
Bok som är svår att slita sig från
9/10
Totalt
8.0/10

Anna har sorterat in sig själv under "boknörd" sen barndomen, gillar att läsa snabbt och föredrar - trots annars stor digital närvaro - en klassik bok av papper att hålla i handen. Hon slukar allt från faktaböcker till true crime och historiska romaner, men har lite svårt att fastna för feelgood.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.