När jag såg ”En instängd man” av Per Hellgren stå på hyllan över nyinkommet på mitt lokala bibliotek så var det inte alls givet att jag skulle låna hem den. Men efter att ha sett att Leif GW Persson rekommenderade boken för den som gillar Sjöwall Wahlöö så kände jag mig tvungen att stilla min nyfikenhet. Ett av mina starkaste läsminnen är nämligen när jag plöjde mig igenom Beck-böckerna första gångne. Jag blev så uppslukad att jag inte kunde göra annat än att läsa, läsa, läsa.
Tyvärr var nog associationerna till Sjöwall Wahlöös böcker inte till fördel inför min läsning av ”En instängd man”. Förväntningarna blev lite för höga, och boken lyckades inte leva upp till dem. Visserligen kan jag förstå vad GW Persson syftade på. Det finns flera gemensamma beröringspunkter. De historiska miljöskildringarna, av svensk landsbygd på 50-talet och Stockholm på 60-talet. Polisarbetet från en tid innan modern teknik. Då var det inte bara att ta upp telefonen och ringa på förstärkning när man snubblade över ett lik. Klasskildringarna finns också där. Men kanske framför allt bokens blinkning till själva författarduon Maj Sjöwall och Per Wahlöö. En blinkning som jag förstod rätt sent, och mest lyckades koppla för att jag nyligen sett dokumentären ”Sjöwall Wahlöö – berättelsen om ett brott” på SVT.
Historisk deckare med många olika perspektiv
”En instängd man” utspelar sig i ett Sverige i efterkrigstiden. Sommaren 1958 hittas en äldre kvinna brutalt mördad i Västmanland. För att snabbt lösa brottet kallar man in polisiär förstärkning från huvudstaden. Men jakten på gärningsmannen går, trots idogt polisarbete, bet. Sju år senare, tidigt vår 1965, hittas en man mördad i ett låst rum. Hur dog han? Och vem är egentligen detta skygga brottsoffer? Handlingen berättas främst genom ett antal olika polisers perspektiv. Men här finns också inslag där offer och förövare kommer till tals.
Det jag tyckte var mest knepigt med ”En instängd man” var bokens tempo. Jag kan uppskatta långsam läsning om innehållet på sidorna åtminstone gör något annat än att föra handlingen framåt. I den här boken tycker jag ibland att jag stod och trampade på samma plats. Men antingen hade den andra halvan lite annan hastighet, eller så var det jag som blivit mer investerad i berättelsen. För ”En instängd man” tar sig mot slutet.
En annan invändning är att boken är lite rörigt presenterad. Det är ju inte ovanligt med böcker som berättas ur olika perspektiv. Men i ”En instängd man” hoppar man från en karaktär till en annan utan någon avskiljning. Ibland tror jag att jag är i en persons huvud, men någonstans missade jag visst att vi nu följer en annan polis helt plötsligt. Det är frustrerande.
Mordgåta som inte riktigt håller ihop
Till fördel för ”En instängd man” är en mordgåta man vill se upplösningen till. Jag tvekar inte för att sluta läsa en bok som inte ger mig något. Men i det här fallet kämpar jag mig igenom det motiga för att det känns värt att få reda på hur allt ska knytas ihop mot slutet. Jag blir delvis nöjd. Bitarna faller på sin plats. Men även med mordpusslet färdiglagt återstår flera lösa trådar. Saker som inte får sin förklaring och händelseförvecklingar som aldrig riktigt motiveras gör att jag tyvärr lägger ifrån mig ”En instängd man” med en ljummen känsla.
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Köp ”En instängd man” hos: Adlibris
Köp ”En instängd man” hos: Bokus
