Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
”Undoctored” av Adam Kay tar vid där de tidigare böckerna slutar, men fyller även i glappen där emellan. Så en bakgrundbeskrivning kan nog vara bra. Kay är den brittiska läkaren som lämnade sjukvården för att bli skribent. Hans debutbok ”This is going to hurt” var en omarbetning från Kays egna dagböcker från tiden som läkarstudent och senare, som läkare på en förlossningsavdelning. ”This is going to hurt” följdes upp av ”Twas the nightshift before Christmas”, som även den blev mycket populär. Under 2022 släppte HBO tv-serien ”This is going to hurt”, baserad på Kays böcker.
Adam Kays böcker är tvära kast mellan brutal verklighet och sarkastisk humor. Samtidigt som man ofrånkomligen lär sig en del om hur kroppen fungerar. Det är böcker som får läsaren att pendla mellan tårar och höga skratt. Men i ”Undoctored” framträder ett nytt tema, ännu starkare än i tidigare böcker; samhällskritiken. På ett mer direkt och utförligt sätt kritiserar Adam Kay hur läkarutbildningen är uppbyggd, vilka som har tillgång till den och hur nyutexade läkare behandlas. Men också rent allmänt hur det brittiska sjukvårdssystemet NHS har utarmats. Och hur dagens sjukhusvård (boken är ytterst aktuellt, coronapandemin nämns) bygger på att individen uppoffrar sig själv. Något som för Adam Kays del ledde till att han lämnade yrkeslivet som läkare helt och hållet.
”Undoctored” berättar det som ”This is going to hurt” utelämnade
På sätt och vis blir ”Undoctored” en fördjupning i Adam Kays liv och yrkesliv. Märkligt nog känns den bra mycket mer personlig? Mer som en dagbok (om än friserad för oss läsare) än de tidigare böckerna. Det trots att de helt och hållet var utformade som dagböcker. Gillar man Adam Kays humor och sätt att skriva så är igenkänningsfaktorn hög. Särskilt njuter man om man tycker att den extrema frekvensen parenteser förhöjer läsningen snarare än stör den. Men jag ska vara ärlig med att denna bok inte går att placera på riktigt samma nivå som ”This is going to hurt”.
Det beror nog mest på att ämnet inte riktigt lika sammanhållet. Adam Kay skriver om allt från sorg över planer som inte blev som han tänkt sig, om tankar på att bli pappa, om frustrerade relationer till föräldrarna, om äktenskap som faller samman såväl som det svåra i att på en tight budget genomföra en hemrenovering eller att hantera nyvunnet kändisskap. Det är helt enkelt en lite mer spretig bok, där författaren själv får utgöra den röda tråden. Det funkar bättre i vissa delar än i andra. Och för att man verkligen ska kunna ta till sig den, så känner jag att man bör ha läst åtminstone ”This is going to hurt”.
Ärligt och allvarligt för den som redan läst Adam Kays tidigare titlar
I ”Undoctored” så är Adam Kay lite mer öppenhjärtig om det som han tidigare kanske utelämnat helt eller åtminstone lite snabbt skyndar förbi. Det gör att tidigare lösa pusselbitar bättre faller på plats. Det känns som att författaren nu vågar vara lite mer ärlig – både mot sig själv och för oss som läsare honom. Eftersom jag själv läst de flesta av Kays titlar så känner jag mig emotionellt investerad i hans livsresa, och uppskattar att han delar med sig så oförbehållsamt om sin utveckling.
”Undoctored” avslutas med några sidor riktade direkt till läsaren. Jag blev märkligt röd av den uppmaningen. Trots att jag aldrig arbetat inom vården fanns det något där jag verkligen kunde relatera till. Och det är kanske det som är essensen i Adams Kays skrivande? Det känns berörande fast man befinner sig i ett helt annat land, och en helt annan verklighet.
