Recension: ”Kaffe med mjölk” av Ella-Maria Nutti

/
Uppskattad lästid: 2 min

Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

När Augustnomineringarna skulle avslöjas i år, var jag bergbomb på att ”Kaffe med mjölk” av Ella-Maria Nutti skulle finnas med bland de nominerande – men tji fick jag. Nuttis debut har blivit ordentligt omtalad i såväl media som på bookstagram – föga förvånanade, eftersom det är en bok som både känns och stannar kvar hos en långt efter sista sidan är läst.

I ”Kaffe med mjölk” möter vi en mamma och en dotter. De är separerade genom både avstånd och hemligheter. Dottern är mitt uppe i en process av frigörelse. Hon har sedan några år lämnat Gällivare för att läsa juridik i Stockholm, och som del av denna frigörelse kritiserar hon inte sällan sin mammas val: allt från den nya färgen på huset till att hon röker.

Mamman känner hur dottern glider henne allt längre bort. Det handlar inte bara om avståndet, men givetvis lite om valet att bo i Stockholm: hur hon börjat prata som en Stockholmare, föra sig på ett annat sätt. Mamman kommenterar gärna dotterns val hon också, och tillsammans slår de gemensamt split i sin relation till varandra. Båda två tycker den andra är svår att prata med, omständlig och att det finns brist på förståelse. Jag tänker att många av dessa känslor är en naturlig del av att ett barn växer upp och slår sig fri – svåra känslor, men inte helt ovanliga.

Att berätta om det svåraste för den som betyder mest

I ”Kaffe med mjölk” får vi följa hur mamman far ned till dottern i Stockholm för att berätta att hon är sjuk. Så pass sjuk att resan ned faktiskt är svår att över huvud taget genomföra, så pass sjuk att hon vet att detta kan bli sista gången de ses. Hon ska vara hos sin dotter över helgen, och trevande försöker hon hitta sätt att berätta, hela tiden rädd för att göra dottern arg och ledsen. För hur berättar man för sin dotter att man är döende i lungcancer och att alla andra redan vet detta, utom just dottern? Ibland sitter jag och muttrar högt: ”Men säg det nu då, sluta dra ut på det för tusan”. Jag blir irriterad och frustrerad emellanåt, men mest av allt känner jag så mycket för mamman. Särskilt när jag inser att hon faktiskt inte är särskilt mycket äldre än mig.

Nuttis debut är en både vemodig och vacker berättelse om en mor/dotter-relation, hur den påverkas av tid, rum och hemligheter. Men också om hur relationen ibland ändå går att rädda och hjälpa, eller i alla fall göra lite mindre infekterad. Ibland, men inte alltid.

Betyg

Trovärdig mor/dotter-relation
9/10
Vackert vemod
9/10
Stundtals frustrerande
8/10
Minnesvärd
10/10
Totalt
9.0/10

Katarina gillar både en pigg feelgood och en dyster dystopi. Hon har poddat om böcker i flera år och ser nu fram emot att gräva ned sig riktigt djupt i bokrecensioner av allt från kiosklitteratur till klassiker.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.