Några tankar om Augustpriset 2022

Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Jag har varit ganska taggad den senaste veckan, på att få reda på vilka som är nominerade till Augustpriset 2022. Det taggade kom sig av att jag hade glömt att det roliga mer ligger i att spekulera och gissa, inte så mycket i att faktiskt få reda på vilka som juryn nominerat. För låt mig erkänna en sak: jag blir ofta lite besviken. Inte besviken över vilka som nominerats, utan besviken över vilka som inte nominerades.

Som ni kanske redan vet, driver jag även en bokpodd som heter en ”En förbannad podd” (även om den är lite slumrande just nu). Vi var under ett par års tid ambassadörer för Augustpriset (2016 och 2017). Ett väldigt roligt och hedersamt uppdrag, men efter två år som ambassadörer och flera år som åskådare tittade vi på varandra till slut och undrade: är det alltid samma som blir nominerade? Det är det naturligtvis inte, men om man säger så här: jag blev ju inte direkt förvånad av att bland årets nominerade se Johannes Anyuru, Lina Wolff, Jenny Tunedag och Emma Adbåge. Missförstå mig inte – jag menar inte att kasta någon som helst skugga över deras nomineringar. De är skickliga författare alla fyra och värda sina nomineringar, så klart! Men vet ni, när jag var Augustambassadör 2017 var både Anyuru, Tunedag och Adbåge bland de nominerade. När jag var Augustambassadör 2016 var Wolff nominerad. De nominerade har så att säga, en förmåga att komma åter till nomineringsscenen.

Böcker jag saknade i guldkuverten

Det har släppts många otroliga böcker under perioden 18 oktober 2021 till den 23 oktober 2022 och det är bara sex böcker i varje kategori som nomineras. Chansen är redan från början försvinnande liten att bli en av de utvalda. Men ändå muttrade jag över att ingen av mina förhandsfavoriter fanns med: vart var vackra ”Åttonde Huset”, storslagna ”Grim”, hjärtskärande ”Kaffe med mjölk”, boken som fick mitt mammahjärta att rusa: ”Natten”, och hur lång tid ska det egentligen behöva ta innan vi får höra Lisa Bjärbos namn läsas upp under ett nomineringsevent?

Med detta sagt: om jag vill läsa alla de nominerade böckerna kommer jag ha att göra, för inte en enda av dem har jag läst. Bland årets nomineringar ser jag fram emot att läsa flera i kategorin Årets svenska fackbok: ”Girig-Sverige” av Andreas Cervenka ligger redan på min TBR, vilket även ”Kläda blodig skjorta” av Maja Larsson och ”Svart historia” av Amat Levin gör. I kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok ser jag väldigt mycket fram emot att läsa Ellen Strömbergs ”Vi ska ju bara cykla förbi” – Ellen skriver nämligen otroliga böcker. ”Yani” av Nora Khalil åkte också rakt in på min att läsa-lista. Och bland de skönlitterära nomineringarna… nja, vet ni, jag har många andra böcker jag är mer sugen på än dem.

Så här är det ju med litteratur, allt kan inte falla alla i smaken. Och det som faller jurygruppen för skönlitteratur i smaken är inte riktigt samma som jag gillar. Men mig går det rakt ingen nöd på – det finns många otroliga andra böcker som inte kan lyftas inom det ganska begränsade formatet som Augustpriset utgör. Men det är exakt det Bläddrat är här för att göra: att lyfta fram även de pärlor som inte låg i aftonens guldkuvert.

Läs mer om vilka som har nominerats till Augustpriset 2022 på Augustprisets hemsida.